jag har hört om en stad ovan molnen där du nu väntar på oss
Hej.
Jag skrev inget igår eftersom jag var trött och orkade inte heller göra det.
Idag blev skola men jag skulle gå hem vid 11 nångång för att idag var det Moster Ingrids begravning. När jag kom hem käka jag lite nudlar sen gjorde jag mig iordning. Jag kände hela tiden att jag ville gråta men jag kände att jag måste klara mig tills begravningen. Jag kämpade och påväg till Skogskapellet blev det riktigt jobbigt men jag klarade det också och när jag såg alla människor i svart som stod i väntsalen innan då det nästan. Men när prästen kom och jag märkte att det var "Bim" från konfirmationen så visste jag att jag skulle brista när hon såg mig. Hon kollade på mig och började prata med mig och jag kände att jag inte klarar av det här längre, precis innan vi skulle gå in så brast det totalt, det var nästan så att jag inte ville gå in. Men jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det, så jag samlade lite mod och gick in med mamma och Jesper. Till en början var det bara jag som grät men sen började en efter en gråta. När vi skulle gå fram och lägga en blomma och ta farväl så grät jag som aldrig förr och Jesper också, han brukar aldrig gråta. Vi gick och satt oss igen och jag fortsatte att gråta ända tills begravningen var slut. Jag grät konstant genom hela begravningen, visst det var min första (andra om man räknar med en begravning jag inte kommer ihåg) begravning och jag visste inte vad som skulle hända men usch vad det var jobbigt! Ett av dom jobbigaste ögonblicken i mitt liv kan jag säga er.
Vi kommer sakna dig Moster Ingrid, vi vet att du har det bra nu där uppe bland din familj och vänner. Du kommer ha det så bra där uppe och du kommer skydda oss här nere med ditt hjärta. Du kommer alltid att vara med oss och ingen kommer glömma hur underbar du var! Så när våran tid är inne så kommer du stå och vänta på oss som har saknat dig, längtan kanske är svår men vi vet att vi kommer ses igen i staden ovan molnen.
Vila i frid Moster Ingrid! <3
Jag skrev inget igår eftersom jag var trött och orkade inte heller göra det.
Idag blev skola men jag skulle gå hem vid 11 nångång för att idag var det Moster Ingrids begravning. När jag kom hem käka jag lite nudlar sen gjorde jag mig iordning. Jag kände hela tiden att jag ville gråta men jag kände att jag måste klara mig tills begravningen. Jag kämpade och påväg till Skogskapellet blev det riktigt jobbigt men jag klarade det också och när jag såg alla människor i svart som stod i väntsalen innan då det nästan. Men när prästen kom och jag märkte att det var "Bim" från konfirmationen så visste jag att jag skulle brista när hon såg mig. Hon kollade på mig och började prata med mig och jag kände att jag inte klarar av det här längre, precis innan vi skulle gå in så brast det totalt, det var nästan så att jag inte ville gå in. Men jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte gjorde det, så jag samlade lite mod och gick in med mamma och Jesper. Till en början var det bara jag som grät men sen började en efter en gråta. När vi skulle gå fram och lägga en blomma och ta farväl så grät jag som aldrig förr och Jesper också, han brukar aldrig gråta. Vi gick och satt oss igen och jag fortsatte att gråta ända tills begravningen var slut. Jag grät konstant genom hela begravningen, visst det var min första (andra om man räknar med en begravning jag inte kommer ihåg) begravning och jag visste inte vad som skulle hända men usch vad det var jobbigt! Ett av dom jobbigaste ögonblicken i mitt liv kan jag säga er.
Vi kommer sakna dig Moster Ingrid, vi vet att du har det bra nu där uppe bland din familj och vänner. Du kommer ha det så bra där uppe och du kommer skydda oss här nere med ditt hjärta. Du kommer alltid att vara med oss och ingen kommer glömma hur underbar du var! Så när våran tid är inne så kommer du stå och vänta på oss som har saknat dig, längtan kanske är svår men vi vet att vi kommer ses igen i staden ovan molnen.
Vila i frid Moster Ingrid! <3
Kommentarer
Trackback
