elinhelenapihl

Oktober

Vad hände i oktober månad? Det kommer jag faktiskt inte ihåg. Jag vet att den var som september, mycket bråk och tårar och så vidare. Det här var månanden då jag fick flytta ner i källaren och börja om på nytt igen. I rummet finns 5 saker som vakar över mig och det är 5 Carola affischer. Denna månad har bestått av mycket Carola för min del eftersom jag blev "frälst" på nytt av henne sen hennes konsert i Dalhalla. Jag började även försova mig den här månaden. Mornarna blev mörkare och jag blev tröttare och det resulterade att jag blev tröttare och försov mig till skolan. Mamma bokade även massa om och men biljetterna till Carolas julkonsert och där trodde jag att mina aggressioner skulle sluta men icke sa nicke! Dom blev nästan värre...

Jag hittade lita nya artister även den här oktober t.ex. Tom Dice från Belgien och sedan Edward John från Norge dock så har han varit ihop med Carola så han var inte högt rankad först, hehe. Det hände som sagt inte så mycket denna månad!

 

November

Julen kommer med stormsteg och snön har legat i nästan en månad redan... November var ungefär som oktober, öken! Det hände inget som man kommer ihåg och det var som vanligt. Träning, Matilda och bråk en vanlig vardag för mig. Men denna månad bär även ett skräck minne från mig...

Det var måndagen vecka 45 och vi hade studiedag. Jesper låg hemma i soffan efter ha slitit av sitt korsband veckan innan men då kände jag att jag inte mådde så bra. Jag trodde det var blåbärstårtan vi fick hos farmor dagen innan men det utbröt sig till något annat. Jag började få bröstont precis där hjärtat sitter. Jag sa inget till mamma utan satt och smsade med Matilda hela tiden. På nätterna grät jag mig till sömns eftersom jag trodde jag skulle få en hjärtattck eller något liknade så jag trodde detta var min sista natt.

Jag var hemma från skolan den veckan utan på fredagen då jag verkligen behövde gå fast jag inte ville. Jag hade berättat för mamma på onsdagskvällen då det var som värst och jag hade 39 graders feber. Jag skickade ett sms till henne eftersom jag inte vågade prata med henne om detta, jag skrev att jag trodde att jag skulle få en blodpropp eller liknande eftersom jag hade liknande symtom när farmor hade fått en blodpropp 2006.

Vi åkte till doktorn på måndagen vecka 46 och sedan på onsdagen samma vecka för att ta blodprov. 7 rör tömde hon mig på och ja då var det inget mer med det. Jag hade fortfarande ont lite då och då, det kom när jag ansträngde mig mycket så jag vågade inte träna och det gäller fortfarande. Det visade sig vara mycoplasma som jag fortfarande inte vet vad det innebär.

Detta var det som hände i november för mig och i slutet av november var det mycket Carola för min del igen för att hennes julturné hade dragit igång och hon jättebra recenssioner från pressen i Norge.

 
Carola i Skien, Norge

December

December bestod också av mycket Carola. December var en ganska så seg månad även fast julafton bara swischade förbi. I början av december så följde jag som sagt allt som Carola gjorde i vårat grannland och längtade tills hon skulle komma tillbaka för sin konsert här.

Som sagt så var det som vanlig denna månad och men dock ingen träning men bråken var kvar och det var även Matilda. Ja den första halvan av månaden har inget att erbjuda mig.

 
Adela sjunger duett på sitt Luciatåg!

Min december månad började den 19:e då mamma och jag var i Stockholm för att se och träffa Carola. Det blev en totalt lyckad kväll och kommer bli något jag kommer bära med mig länge! Sen så kom skolavslutningen och jullovet. Och sen helt plötsligt så kom julafton också och det var riktigt bra, mycket bättre än förra årets i alla fall! Och nyår går det bara utför dock så var nog denna nyår bättre än förra årets men ändå.

 
Carolas julkonsert på Cirkus i Stockholm den 19/12-2010

December erbjöd mig inte så mycket mer än Carola, julklappar och sömn! Detta har varit mitt år ur min synvinkel på sätt och vis och hoppas med hela mitt hjärta att 2011 kommer bli lika bra som detta år! För 2010 kommer jag aldrig glömma överhuvudtaget! Om jag ska blicka tillbaka till något år så är det här året som har erbjudit mig så många minnen och så mycket mer än de andra åren!

 

Juli

Den första juli fick jag en ny mobil en Samsung Galaxy eftersom jag hade haft sönder mina andra. Jag hade sönder cirka tre mobiler detta år, först min "riktiga" som jag tappade allt för många gånger i golvet och sedan min mobil som jag hade haft innan den fick solsting och sedan en gammal Sony Ericsson telefon som tappade några knappar. Jag kan inte påstå att min nya telefon var så bra...

Den andra juli åkte mamma och jag och tanten i GPS:en till Mora. Det var en tripp på tre dagar. Vi skulle gå på Carolas konsert i Dalhalla som var helgens höjdpunkt. På fredagen gick vi omkring i Mora bara och kollade runt lite, jag tog lite kort och så. Sen på lördagen gick vi och köpte en mini-plattång eftersom jag hade glömt min hemma. Sen gick vi till "stranden" och badade eller mamma badade jag doppade bara fötterna eftersom jag ville inte blöta håret för jag hade inte mitt balsam med mig, hehe. Jag var inte så nöjd över att vi gick dit för jag vill fixa och förbereda mig inför kvällen.

Den lördagen, den 3:e juli är den bästa dagen på länge i mitt liv. Konserten var magnifik, cirka 3 timmar av ren glädje och lycka! Det var länge sen jag var på något som var så bra som den konserten! Ett minne som jag kommer att bära med mig hela mitt liv.

 
<3!

Veckan efter Carola tillbringade jag nere vid minigolfen med Matilda. Hon sommarjobbade där och där har vi många minnen ifrån. Tyvärr så åkte Matilda till Skåne i 2 veckor så jag var lonley nästan. För mina kusiner från Sundsvall kom och hälsade på och det är ett under hur mycket man kan sakna några så mycket bara för att man träffar dom högst 1 gång per år. Och veckan efter kom min andra moster från Stockholm hit och hälsade på. Det var första gången på jättelänge man träffade henne.

 
Kusinerna från Sundvall, Julius och Milton! Miss you guys!

Den 25 juli tog mamma med mig och Matilda till Sunbyholmsslott för att kolla på DIGGILOO. Det var grymt även fast vädret kunde ha varit bättre. Ytterligare ett minne som kommer hålla sig kvar i år. Nu gick juli mot sitt slut och det var en av sommarens bästa månader, den blir rankad 1 av 3!

 

Augusti

Den 1:a augusti började jag och Matilda med att ha allsång på köksgolvet men vi blev ner körda till källaren så vi fortsatte vår allsång där istället. Jag arbetade även pappas affär under augusti cirka 1 och 1 halv vecka. Jag har aldrig haft en sådan värk i nacke och rygg. Matilda lämnade mig en vecka för att åka ut till Ekerö och var där med sin pappa.

Augusti månad bestod inte bara av glädje det var även i denna månad som jag kom in i mitt "downfall" eller aggressions-svackan över en liten skit sak tycker många men inte för mig. Jag blev rasande för att mamma vägrade beställa julkonsert biljetter åt mig och jag odlade upp stora problem för både henne och mig. Jag tror jag aldrig har varit så arg/irriterad/förbannade/rasande som jag var då. Det är något ni ska vara glada över att slippa uppleva.

Augusti var även ledsam månad för min släkt. Vår kära moster Ingrid lämnade oss för en bättre plats tillsammans med Sven och alla hennes andra familjemedlemmar. Jag kommer ihåg att någon dag innan hade mormor ringt och sagt om ni vill träffa moster Ingrid innan hon lämnar oss så är det bäst om ni gör det så fort som möjligt. Jag kan inte förstå hur hemskt det är med dödsfall och jag är riktigt glad över att jag har så många släktingar kvar på denna jord.

Katrineholms veckan var helt okej, på KK-joggen stod jag tillsammans med laget och delade ut vatten till de som sprang. Sen så var jag med Matilda mesta dels av dagarna den veckan. Sen var den veckan slut och lovet också.
Skolan började den 18:e och det var väl som vanligt förutom att vi blev störst på skolan. Skolan rullade på men jag var fortfarande skoltrött men det var inget jag kunde göra åt. Sen var augusti slut och september började.

 
En basketmatch vi var på!


September

September började med bråk om den där biljetten och även av mitt otroliga idiotiska drag i skolan. Bara jag tänker på det så bubblar det i mig hur man kan vara så idiotisk. Men allting löste sig till slut som tur var!
Även min basket-glädje försvann här. När något i mitt liv blir som jag vill att det ska va så helt plötsligt är allt borta och nere på noll igen... Jag som hade funnit tillbaka till basketen igen och såg för en gångs skull fram emot en ny säsong. Men nej nej där gick allt i kras och hela basket säsongen var förstörd!

Det var även i september då jag var tvungen att uppleva det värsta av allt, Moster Ingrids begravning. Jag grät och grät och grät och grät. Det var det värsta på väldigt länge. Att ta farväl av en person som man har haft i sitt liv är inte kul! Sen rullade september månad på med skolan, träning och Matilda.

April

April månad så kommer jag inte så mycket ihåg så mycket. Men sak jag kommer ihåg är iallafall när jag och Matilda Hammarbäck, som då fortfarande var lite okänd för mig, gick och köpte plättar och sprut-sylt på Specce under stadsdelsserie-finalerna. Vi satt uppe på läktaren och käkade äckliga plättar från en papptallrik och drack cola. Något av det roligaste jag gjorde under året. Vi fann en vänskap som ingen kunde förstå sig på.

En kväll/natt bestämde vi oss för att vara vakna hela natten, hon vid sin dator på andra sidan stan och jag här hemma vid min dator sittandes på en luftmadrass. Vi klarade det och vi lärde känna varandra bättre och det värsta av allt var att vi hade träning senare på måndagskvällen. Men vi klarade det, jag var vitare än ett spöke och trött i flera veckor efteråt.

Efter den natten så har jag och Matilda hängt ihop jämt och ständigt. I början var det lite segt men det släppte och vi bydde fram minnen vi aldrig kommer att glömma. April månad blev lite av en seg månad det var inte så mycket som hände man förbredde sig bara inför maj månad och sommarlovet.


Dykar'N & Rise'N innan dom dog...

Maj

Under maj månad så hände massa olika saker som jag kommer att komma ihåg i flera år! Månaden började med att pappa och jag åkte till Manchester för att kolla på United. Visst dom vann mot Stoke med 3-0 eller något liknande men dom kom bara 2:a i ligan tyvärr. Under de dagar som pappa och hade över i England så gick vi och kollade på bio mest. Vi var på Ironman 2, Alice in wonderland och How to train a dragon. Jag har aldrig någonsin sätt en större bioduk elller biograf, de hade 22 biosalonger i byggnaden och det är inte lite!

 
Old Trafford!

En vecka efter England så var det dags för att åka till Göteborg med laget och det är något jag aldrig kommer glömma. Hur vi vann guld mot norskorna och hur jag gjorde min livsmatch mot norskorna i gruppen. Jag har aldrig känt en sådan glädje att spela basket i mitt liv! Det var tack vare laget, tränarna och hela omgivningen det var inte som att spela i 96-laget. Basketlaget har aldrig någonsin betytt så mycket som det gjorde då!

Efter 5 underbara dagar i Göteborg så var det dags för att tagga om till semifinalerna av ESC. Men det gick ju som det gick i semifinalerna, Sverige kom 11 med 5 poäng efter Cypern så vi kom inte till final som jag har sagt ända sen början av denna cirkus. Och att Tyskland vann den stora finalen gjorde saken inte bättre! Efter finalen så gick maj mot sitt slut som innehöll en utlandsresa, 5 dagar av oförglömliga minnen och sen ett avslut på min konfirmation.

 
Minnen!


Juni

Sommarmånaden juni började med några veckor av chill i skolan innan avslutningen. Junis sommarlov började med Victors student och sedan bestod den mest av att vara med Matilda i sommarhettan vid Djulö och andra ställen. Vi var konstant ibland kunde vi vara i en hel vecka eller två.

Den 19 juni satt jag bänkad framför TV:n som många andra för att kolla på kronprinsessans bröllop. Jag följde allt från klockan 06.58 till 02.15 konstant satt jag vid TV:n och kollade på det och grät och så vidare. Det var underbart vackert och magnifikt.

Månaden rullade förbi i en rasande fart, den 29 juni började Carola sin sommar på Allsång på Skansen och 4 dagar skulle jag få uppleva något av det magnifikaste i mitt 15 åriga liv. Juni månad var en ganska så minnesvärd månad den var varm och så men inte den bästa. Matilda och jag fick våra minnen tillsammans och sommaren 2010 kommer jag aldrig glömma!

 
Gillar denna bild på pappa och Jesper men vem är det som smyger sig upp i bakgrunden? Är det inte Karl Kind, haha!

Här är den första delen av fem om mitt år 2010. Ni bestämmer själva om ni ska läsa det kan hända att ni står med någonstans.. haha.

Januari

Januari månad började bra jag hade inställningen att detta skulle bli mitt år. Jag hade intställningen att jag ska skärpa mig i skolan eller mest på idrotten och spanskan men det varade inte så länge. Efter en vecka var jag redan trött... Jag fyllde 15 år och allting var som det var när jag var 14. Min januari var bara en transportsträcka tills februari skulle börja och Melodifestivalen skulle börja.

Jag och mamma bråkade mycket även, mest om baskten. Jag ville sluta men hon tyckte jag skulle fortsätta säsongen ut. Jag gillade inte tränarna och jag kände mig lite utanför så mamma stannade kvar på träningarna några gånger för att se om allt var som vanligt. Det slutade med att jag blev "buddie" med Aylin så att vi delade säte i vår skåpbil, lite trångt men roligt.


Snön låg kvar långt in i mars detta år...

Februari

Schlager månaden var här. Den första helgen i februari drog cirkusen igång och jag satt hemma på mitt rum med penna, anteckningsblock, dator, mobil, dricka och godis. Såhär såg min 6 lördagar ut framöver med 2 undantag. Jag var som fäst vid TV:n och datorn för att följa allting och lite till. Den 20 februari åkte mamma och jag ner till Götet för att kolla på deltävling nummer 3. Det var den första Melodifestival jag någonsin var på det var roligt och riktigt att uppleva det dock kunde ju artisterna varit lite bättre men det är inget att göra år. Det var häftigt och en otrolig känsla att få se allt när man är så insatt i allt.

Resten av februari bestod av bråk om träningen och sedan träning och skola och plugg. Denna månad började även min skoltrötthet komma och jag började prestera sämre och sämre på proven.


Dolph Lundgren (bild från finalen!)

Mars

Den första lördagen i mars betydde andra chansen i MF. Jag hade stannat hemma från ett 18-års kalas bara för att se detta och se till att Pernilla Wahlgren gick vidare till final. Jag var laddad med allt, schlagerchips, schlagerbloggen, penna och paper, Fanta Exotic, choklad och massa massa annat. Kvällen blev så bra att både Pernilla och Jessica Andersson gick vidare. När Pernilla hade slagit ut Crusified Barbra i sista omgången så skrek jag ut min lycka att en schlager-låt äntligen hade gått till final igen. Förra gången var ju med Carola 2006 och det vet redan alla hur det gick.

 
Yummie!

På torsdagen efter så fick jag reda på att jag skulle få åka på finalen! Det trodde jag aldrig att jag skulle få göra. Att åka till Stockholm med mamma och familjen Ryttare kommer jag aldrig att glömma. Att sitta på 9:e raden är nog något jag aldrig mer kommer uppleva och sen min okända granne som bara älskade Anna Bergendahl och började gråta när hon vann. Som jag sa efter finalen "Vi kommer inte ens gå till final i Eurovision med den här låten!" och det visade sig att jag hade rätt.

Resten av mars månad var som de förra två, den bestod av plugg, träning och sömn. Jag var tröttare än vanligt och presterade ännu dåligare på prov och andra saker i skolan och inom basketen...

Hej!
Detta är mitt 200:e inlägg och jag har lovat mig själv att jag ska skriva något långt inlägg om mig själv och mitt liv. Så jag får väl ta och börja med det då!

Men först, blir det lite update om dagen. Försov mig till 09.10 :o väckarklockan ringde ju inte! Och när jag vaknade så tyckte jag att jag var en aningen piggare än vanligt, så jag flög upp ur sängen. Tog på mig det första bästa, sen blev det toan och borsta tänderna. 20 minuter senare var jag i skolan.. peuuw! Efter det var det bara att genom lida ännu en skoldag. Efter daa school så tog jag bícin(cykeln) hem och tog det lugnt framför datorn. Och det här är första fredagen utan min och Matildas favoritgodis.. Kinder Maxi.. Jag har äve knaprat på önskelistan till jul ;) och lyssnat på Tom Dice. Så där har ni min summering av denna dag!

---

Nu till det som jag utlovat... Start tid: 18.28. Det är roligt att se hur lång tid det tar för mig att bli klar, jag satsar på 2 timmar.

Om jag ska börja med och berätta om mig då. Jag föddes den 17 januari 1995 i Katrineholm. Jag är förtidigt född men jag det är inget som jag märker av, haha. Under mina första år växte jag upp på Säbegatan (STAVNING!!) i norra Katrineholm. Jag kommer inte ihåg något från den tiden men när jag var runt 3 4 år så flyttade vi till Jämtlandsgatan, där vi fortfarande bor. Så jag brukar säga att jag bott här hela mitt liv.

Jag kan inte påstå att jag kommer ihåg så mycket från 90-talet, men jag vet att på sommaren så var vi i mormors stuga vid Djulökvarn och även ute i Blomsterlund som var farmor och farfars stuga. Jag kan säga på en gång att jag saknar Blomsterlund jättemycket. När Jesper och jag delade på bäddsoffan och den äckliga toaletten som var gul där vattnet var. Men även omgivningen runt om var helt magisk, den stora trädgården och dom små "ladorna" osv. Men även när alla kusiner och deras familjer var där, vi var hur många som heslt eller ja runt 15 stycken. Och pilkastnings tävlingarna som vi hade och jag som nästan alltid fick pilspetsen i örsnibben.. pikastnings tävlingar har vi fortfarande och det roligt även fast jag förlorar hela tiden... Jag skulle kunna berätta mycket mycket mer om minnena vid stugorna men då skulle det säkert bli error på datorn för jag skrivit för mycket ;)

Bild från mormors stuga!

Om vi nu ska komma in på 2000-talet då. Jag vill säga att härifrån har man massa mer minnen! Ja, det som poppar upp i skallen när jag tänker tillbaka är såklart sommarna. Men nu ska vi inte berätta om det. Antingen var dte 2000 eller 2001 som jag gjorde min första utlandsresa.

Det var till Mallorca i 2 veckor. Flygresan har jag inte så mycket minnen ifrån men jag kan gissa på att det var läskigt. Men när vi var där nere så var det himla varmt men väldigt skönt. Vår pool hade ett "vattenfall" så man kunde åka ner för det och sedan komma till den grundaren poolen. Men det vågade jag göra den sista dagen tror jag.
Det här är en historia jag alltid drar när jag berättar om Mallorca och den är sann! Det var en kväll då vi hade ätit klart och Jesper och pappa hade gått iväg. Kvar satt mamma och jag där, och denna kväll ville jag säga "att vi ville betala" på engelska eller spanska. Men det gick inte så bra, jag stammade och sen säger kyparen "Betallaa?" och jag nickar lite blygt på huvudet. Han ger oss notan och sen säger han åt mig att följa med honom in och det gjorde jag. Han tog in mig i kylrummet och sedan så tog han min hand och stoppade ner den i strösselboxen. Jag fick alltså en hel näve med strössel men även ny kompis. Sen efter det så följde jag typ efter honom, jag kollade på när han städade eller jobbade i baren. Och varenda gång fick jag något av honom, antingen var det glass eller en hel näve grädde! Jag saknar honom! Har till och med bild på honom i något album, jag kommer aldrig glömma honom.
Efter vi varit där i en vecka som kom min Gudmor Annelie med familj ner dit också. Fast dom bodde på ett annat hotell som hade Bamse-klubb och det tyckte jag var orättvist. Det jag kommer ihåg från när vi var och hälsade på dom var att jag sprang in i en glasdörr... Det gjorde ont, men det var inte bara jag som hade gjort det klantiga även Julia eller Linnea hade gjort samma sak. Ja det här var en summering av min första utlandsresa.

Hmm. Jag kommer inte ihåg så mycket unika saker från varje år, dom flesta sommrarna var likdana och även vintrarna. Kan väl berätta om några julaftonar, bra svenska där! Jag var väldigt rädd för den där tjocka röda gubben med vitt hår. Och en jul när vi var hemma hos oss, jag var kanske 5 6 år. Så slog klockan paketdags och då kom den där tomten in och jag blev så rädd jag kröp ner i mormors tröja! Hon hade en stora vitsvart tunika på sig, tror jag och den han kom in genom dörren så stack jag ner huvudet i "huvudöppningen" på tröjan... Det är sant! Och en annan jul så gömde jag mig bakom soffan... Ja som tur är så har min tomterädsla lagt sig och det tackar jag för!


En jul från mina unga dar'! (vilka gräsliga gardiner!!)

Om vi går på åren 2003 till 2005 då. 2003 jag fyller åtta, jag går i skolan antingen 1a eller 2a klass. Jag och Oscar var bästa kompisar och vi var varje dag nästan. Jag börjar i basket i laget South Sharks med mamma som tränare. Det var jag, Melina, Maja, Jasse, Lul och många många mer som jag inte kommer ihåg. Jag vill inte påstå att vi var bra, vi förlorade första matchen med 36 - 0 mot East Tigers som tränades av Aylin. Där började min "rivalitet" till det "mörka" laget. Varför kallar jag dom så? Jo, för dom hade svarta tröjor... tror jag ;) Vi kom iallafall 3a av 4a lag och fick guldmedalj som mamma hade fixat fram. Och jag kom med i All-Star laget *stolt*! Något mer som hände 2003 var att jag fann en liten kärlek till Carola som Melina och Maja redan hade gjort. Jag vill påstå att dom var mer fans än mig då!! Jag såg henne jubileumprogram från Ciruks och jag "fell in love" när hon skuttade fram i den vita sport jackan med nummret 83 på ryggen och det stod även Carola över siffrorna. Hon sjöng Tommy, Gloria, På egna ben. Det är dom låtar som jag kommer ihåg att jag fastnade för. Mamma köpte en skiva åt mig och den spelades konstant i min gula CD-spelare. Men efter ett tag så *poff* så försvann hon bort ifrån mitt liv och ajg glömde bort henne.

2004. Jag börjar få en " för kärlek" till Melodifestivalen. Lena Ph vinner och jag bara ÄLSKAR henne! Jag har stoppat i Lenas skiva i den gula CD-spelaren och lyssnar på henne hela tiden nu istället. På julen samma år får jag min första mobil, en Sony Ericsson som man fällde upp. Den var jag riktigt glad över för jag hade faktiskt sålt jultidningar för att få den.

2005. Jag fyllde två siffrigt och jag tyckte det var jättecoolt eftesom man bara gör det en gång i sitt liv. Detta år var även det året som jag började fatta vad Melodifestivalen verkligen var. Martin Stenmarck som vann med låten 'Las Vegas' men jag hade hoppats på någon annan även fast jag inte kommer ihåg några mer som tävalde det året. Nu på senare dagar har jag kommit på att jag alltid har gillat den som vunnit MF, för jag alltid fått en liten crush på dom... Nu blir det väldigt mycket melodifestivals snack här men när jag väl kommit in på det så kan jag inte sluta. Antingen var det detta år eller 2004 som mamma och pappa gifte sig i hemlighet. Och vi åkte på semster till Korsica som jag vill varna er om att inte besöka denna ö!

Vi åkte till Korscia i September. Jag var jätterädd för att flyga då och jag ville verkligen inte. Men jag hoppade på det dumma planet och åkte till en ö som jag aldrig ska besöka igen. När vi kom till hotellet så såg det helt okej ut men det var natt ute. På morgonen efter var vi tvungna att fixa frukost. Men middagen var den vidrigaste jag nånsin sett! Fiskpaté... USCH! Jag kunde verkligen inte äta maten där nere, så jag levde på smartis-glass och när jag kom hem och vägde mig så hade jag gått ner 5kg... så om ni vill tappa kilon åk till Korsica!! Det hände även andra saker på Korsika som t.ex Jesper som välte med en segelbåt som INTE går att välta med! Jag upptäckte dom men en annan tant tog ifrån mig äran om att hon hade sett det först så det gillar jag inte. Sen så lärde jag mig cykla på en cykel utan bakbroms (jag kunde cykla innan), det var lite läskigt så där. Sen så spelade pappa och Jesper en tennistunering och kom 2a och jag somna en dag i en solstol och sov i 3 timmar. Den sista dagen var det oväder för första gången den veckan vi varit där. Det åskade och blixtrade det var riktigt oväder helt enkelt. Det var en liten summering om denna resa.

Bara 4år kvar!! Tid: 19.53

2006. Vart ska man börja här? Det bästa året i mitt liv! Jag fyller 11 år, Agnes föds. Detta år hade jag blivit lite mer teknisk med datorer och sånt skit. Så en dag när jag gick in på SVTs hemsida för att kolla artiserna till Melodifestivalen så såg jag några namn som jag kände igen. T.ex Roger Pontare, Linda Bengtzing, Sandra Dahlgren. Men när jag läste Carola - Evighet så tänkte jag 'Vem fan är Carola?!'. Jag hade helt enkelt totalt glömt bort henne. Men när jag såg henne på TV:n den 11 eller 12 mars tror jag att det var. Så ramlade poletten ner och jag satt där i soffan med den största "Aha" upplevelsen i mitt liv. Jag älskade låten och det kändes som om jag hade fötts på nytt. Hon och Björn Kjellman gick till final och jag var hur glad som helst. Sen veckan efter så var det final och vad händer? Jo, hon vinner efter en röstning som jag fortfarande blir nervös av när jag kollar på den. Jag letar fram min Carola skiva igen och den snurrar dag in och dag ut i min gula CD-spelare. Mamma börjar tröttna på att höra Främling och Fångad av en Stormvind 30 gånger per dag. Under semifinalerna i ESC så var jag på klassresa i Julita.

På klassresan så var vi i Julita, där Pettson och Findus håller hus. Nu vet ni vart jag menar? Men denna torsdags kväll var inte den samma. Jag och David A (H nu förtiden) satt framför TV och väntade på att Carola skulle sjunga. Hon hade nummer 20 så det var en lång väntan. Men när Lordi (aoch det brände) uppträde så fick David As pappa och Adams pappa tokfnatt, dom hoppade omkring och headbangade och massa annat. Ganska underhållande. Sen var det äntligen dags för Carola och jag och David försökte sjunga med men vi var inte så bra på engelska på den tiden ;) Allting var perfekt, hon var underbar och hon gick även till final! Mer om klassresan då. Ja, vi fiskade, kollade på äppelträdena, bina, gjorde övningar, sov i våningssängar och massa annat.

Lördag den 22 maj, den mörkaste kvällen 2006. Vi var hos Madde och Eskil, Melina var inte hemma. Vi kollade på ESC-finalen och vi hade startnummer 22 I guess. Och när det var Lordis tur så skrek jag ut i deras vardagsrum 'Det är ju för fan Schlager-SM!! Inte Hårdrocks-SM!!' och det här var nog en av dom första gånger som Eskil höll med mig. Vi åkte hem innan röstningen. Och när vi kom hem till röstningen så var jag hur nervös som helst. Jag hade fått jag ont i magen och rumpan. Jag såg att vi inte skulle vinna och då började jag grina och det slutade heller inte. Då tyckte jag att vi hade gjort dåligt ifrån oss men efter ett tag så kom jag på att vi kom 5a av 42 länder och fick poäng från 38 av 42 länder. Så det är mycket bra! Jag säger det igen! Den bästa placeringen vi haft under 00-talet.


Aten 2006!

Senare i Maj åkte vi på en resa till Italien för att hälsa på Kia och hennes familj som flyttat dit. Det var mycket trevligt och jag kan inte berätta så mycket om det nu, det gör jag vi ett annat tillfälle.

I juni/juli så åkte jag på min första eller andra sommarkonsert och denna var med Carola, tänker inte berätta så mycket om detta heller för ajg har varken tid eller plats åt så mycket skrivande.

I september var det dags för dop till Agnes, det var mycket trevligt och så. Mamma och papap är Gudföräldrar till henne så det känns som om vi har ett lite speciellt band till henne även fast vi inte är släkt.


Såhär såg jag och Melina ut! *host*

Nu måste vi hoppa till år 2007 till 2009. 2007 så hände det inte så mycket. Jag började 6an på Tallås som var väldigt nervöst och jag grinade mycket dagen innan. Men efter ett tag så gick det bra och nu är jag en av dom som gått längst på Tallås.

2008. Ett bland artat år. Misslyckande i MF och ett inte så bra 25 års jubileum. Ni förstår nog att jag pratar om Carola nu. Jag blir äcklad av Nordman och hans uttalanden men även pressens... Men annars då. Jag börjar 7an i en helt ny klass. Jag kände ingen tjej och det var bara killar med från min förra klass. Under hösten av 7an så var jag mest med Filip och det är jag väl fortfarande typ. Jag hade direkt inte contected med tjejerna än. Till vintern blir det en julkonsert på Cirkus som var väldigt känslomässig osv.

2009. Jag fyllde "fjortis" som mormor sa. Jag började mer och mer vara med tjejerna i min klass eller mest Ebba. Jag har blivit tokinsatt i MF och följer allt som händer. Skulle det bli ännu ett nederlag? Svar: JA! Under hösten 2009 så började jag träna med 94orna, jag kan inte påstå att jag gillade det så mycket. Men ni som läst mitt inlägg om basketen vet vad jag menar.

2010. Om detta år kommer ni få en LÅNG summering om vid jul nyår där nångång. Så jag kan inte säga så mycket annat än att jag funnit min andra familj och förlorat den. Hittat en person som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Fått oehörda aggresions anfall som jag inte vill gå in på nu.. Men om ni väntar till nyår så får ni veta vad som hänt 2010!

Jag vet att nu på slutet blev det väldigt mycket Melodifestival.. jag tappade fokus helt enkelt. Men vem vet snart kanske det kommer en hel summering om ett år t.ex. 2008 kanske.. den som lever får se!

Tid: 20.46, Sammanlagd tid 2h & 18min

SEE YAA!

Hej...
Sitter här ännu en gång och är förbannad ännu en gång. Var tvungen att gå upp 8 idag för att komma försent till samlingen och efter det åka till Norrköping för att spela match på tom mage. När jag är hungrig så är jag anting jävulisk dyrg eller så är jag hur känslosam som helst. Och idag är jag både och, det brukar inte hända så ofta att jag är det. Men matchen då, jo den gick PISS. Jag spelade som en jävla flodhäst och fick utskällning efter utskällning och till slut så förlorade vi med 58-52 typ. Efter första utskällningen gav jag upp, jag ville inte, jag var den som förstörde och jag pallade bara inte. Jag orkade inte bry mig längre hur vi spelade eller något.. jag ville vara någon annanstans, där jag inte var en jobbig jävel eller förstörde för dom andra.

I mina tankar var jag i Göteborg med F94 och Aylin, Monica och Jessica. Kina resturangen, Norge matchen, Liseberg, Elins munskölj på colorado, 5 felen!!!!, Stickan som filmade allt som hände och Guldet. Vi var ett LAG, den känslan kommer jag nog aldrig känna mer inom någon sport. Dykar'N och Rise'N föddes men dog några månader senare igen. Vi vann, vi förlorade men vi hade alltid modet uppe vad som än hände. Örebroarn som skrek något till mig när jag gick med mina Göteborgs kläder. Men aldrig, aldrig någonsin kommer jag glömma kinaresturangen! Fyfan jag tror jag aldrig känt en sådan lust att spy. Jag äter och äter, jag börjar bli mätt men det är god mat så jag får i mig lite till. Drickan tar slut och ett riskorn fastnar mellan struprören och struplocket. Jag har aldrig känt en sådan äcklig känsla i halsen förut, det där lilla riskornet gjorde mycket. Efter en stunds tystnad så var jag tvungen att säga det:

Jag: Det är någe fel på struprör 1 och struprör 2 och struplocket går inte som det ska *viftar med handen*!!!

Alla vid bordet: HAHAHAHHAHAHHAHHAHHAHAHAH

Jag hade ingen aning om vad jag hade sagt som var så roligt, medans jag satt där helt allvarlig så skrattar Jessica, Julia, Jasse och Matilda sönder. Vad hade jag sagt? Vad var det som var så roligt? Jag har nog aldrig sett Jessica skratta så där mycket, jag tror hon skrattade mest av alla. Jag fortsatte att sitta där med en servette över munnen ifall något skulle hända. Stickan börjar filma (som han alltid gör ;)) och Aylin kommer fram till vårat bord. Jag har glömt bort vad hon ville men det var något om maten tror jag och dom andra vi de andra borden kollade bara konstigt på oss. Dennis kom fram och dokumenterade oss eller mig rättare sagt. Jag ville nästan stoppa ner fingrarna i halsen för de där riskornet förstörde min måltid! Ja riskornet irriterade mig i många timmar efter det hade fastnat, klibbigt kina ris är inte bra att äta för mycket av.. det har jag lärt mig! Och som tur var så gav jag dom andra ett gott skratt också tydligen även fast det inte var så "gott" för mig just då.

Där har ni berättelsen om hur jag fick namnet Rise'N och min lilla "ris"-olycka. Jag vill tillbaka till tiden då det var kul att åka och spela matcher för att man hade alltid ett skönt gäng runt sig. Vi var som en enda stor familj, Monica var mormor, Aylin mamma, Jessica storasyster, Dennis pappa och Stickan morfar och vi som spelade var små slavar typ eller dom springade små barnen från Sörmland. Det var som ett andra hem, man blev glad så fort man kom i närheten av någon av dom.

Den känslan är borta nu, nu är det ett helvete att komma upp till hallen.. familjekänslan är borta! Mitt andra hem har försvinnit bort i evighet, det ända jag har kvar är minnena! Minnena som bara sträcker sig från November 09' till Juni 10', alldeles för få minnen. Jag ångrar att jag inte löd Melinas råd om att börja i 94orna under året då jag hade Linda som tränare. Varför jag inte började med 94orna? Det var enkelt, jag orkade inte vara med på deras konditionsträningar plus så hade jag tron på att Aylin hatade mig. Eftersom jag trodde så var jag inte så jätte förtjust i henne men det försvann när jag märkte att mot henne kunde jag mig själv emot. I början av november 2009 så ville jag inte träna för att Aylin skulle träna och tro det eller ej men jag var lite rädd för henne. Man har ju hört historierna om hur hon blir när hon blir arg och det ville inte jag uppleva. Jag visste att jag skulle vara dryg mot henne om hon var dryg mot mig, så jag behövde passa mig så att jag inte råkade illa ut. Jag ville till och med sluta träna med 94orna i januari för att jag inte gillade Aylin men mamma tvingade mig och jag är jävligt glad att jag lyssnade. För att efter det så blev Aylin snällare och vi märkte nog båda att vi klickade. Sen i mars/april nångång när Matilda och ajg hade klickat så började jag våga att prata med Aylin. Det var typ: "Jag tar dig med lillfingret!", "Kom då!", "Det är fegt att gå på mindre". Ja typ liknande.

Och nångång mellan april och Göteborgsresan, så hade hon kommit på de 5-felen på mig, Matilda och Jasse. Jag var fel nummer 1, Matilda nummer 2 och Jasse nummer 3. Sen kom vi på att Aylin var fel 4 och facebook var det 5e felet, men det vägrade Aylin gå med på. Så nu snart 6 månader senare så har vi inte kommit på de 5e felet än. Jag och Matilda klurar fortfarande på det och ibland kommer vi på det men sen när vi ska säga det så är det poff borta.

Göteborg, bara jag tänker på det så kommer massa minnen fram. Bussresan ner tillexempel när jag låg över Jasse och Matilda för att jag var ensam vid min plats. Den 5 timmar långa resan tåg mycket snabbare än vad jag kunde trott och hur vi lämnade av dom andra lagen vid skolor och vi åkte till hotellet. Jag delade rum med Melina, Emma och Julia, det var mycket gnabb mellan mig och Melina. Och en kväll när jag trodde att hon hatade mig så tog jag min kudde och gick till Matilda och Majas place. Jag hade tänkt att sova där men när jag kom på hur arg Aylin skulle bli om fick reda på det så knallade jag tillbaka efter sängdags. Det värsta var att hon hade rummet mittemot oss så om nån i hennes rum stod vid dörren så skulle jag vara rökt. Jag hade tur den gången kan jag lova er.

Tyvärr så gick dagarna fort och det ända som hände var att vi spelade match, käkade pasta och drack lingondricka, sov, åt frukost, åkte spårvagn och hade allmänt roligt. Jag hade önskat att cupen skulle vara en vecka eller något.. men tack vare att vi var så mycket bättre än alla andra lag i KIF så fick vi stanna kvar till sista dagen och spela B-final mot Norge. Mot samma lag som jag gjorde min livsmatch emot någon dag tidigare.

Men innan final så är det semi, och den spelade vi mot något dansktlag. Alla anser att det här var våran bästa match i hela cupen, ja det kanske det var men jag kommer inte ihåg så mycket av den. Men mot Norge så skulle jag göra en ännu bättre match, men blev det så? Nej! När det var cirla 1.50 kvar och vi leder med 2 3 poäng, så får jag en teknisk foul för att jag hade sparkat på bollen. Det började med att jag slängde mig efter bollen när den låg på golvet och då blåser estländar-domarn fot?!?! Hur kan det bli fot om jag slänger mig med armarna först? Så jag tar upp bollen och sen dunsar ner den i golvet igen. Sen när nr 5 kom fram och skulle ta upp bollen så petade jag lite på bollen med tån och då blåser domarn teknisk. Det första jag gjorde när jag förstod att det var tekniskt, var att dra av mig hårbandet och kolla bort mot bänken för att se vem jag skulle byta med. Ingen stod upp och Aylin hade ansiktet i händer och jag förstod då att hon var förbannad. Jag visste att om vi skulle förlora så skulle alla hata mig och jag skulle få sitta själv i bussen och ingen skulle vilja prata med mig. Sådan tur är att nr 5 eller 8 missade straffkasten och sen kunde vi återfå spelet och vinna. När slut signalen tjöt så kände jag lättnad att jag inte hade gjort så att vi förlorat. Vi såg guldet och vi vann Guldet!

Jag kan väl säga att minnen från Göteborg är starkast med 94a laget den tiden jag var där och ibland vill jag bara drömma mig tillbaka dit. Det blev ett väldig långt inlägg med många olika utdrag från min tid med 94orna och mitt tyckande för Aylin. Jag ska väl säga det som jag ville komma fram till och det är att jag saknar Aylin, Monica, Jessica och alla andra. Jag saknar min andra familj, jag vill att det ska vara som förut så att det var roligt att göra detta, det var roligt att åka på matcher för vi hade varann. Vi stod upp för varann, vi var familjen som varenda lag vill ha. Tillsammans var vi bäst! Ja, jag kan väl inte säga så mycket mer tror jag...

we was family! <3