i dagar av glädje och dagar av sorg vill jag leva var dag till din ära
Hej.
Trött som en åsna! Matilda kom igår och fick mig på andra tankar efter vad som hade hänt. Vi chillade och kollade på tv oså, sen sov hon här för vi skulle upp 8 typ för att åka och träna...
Ja träningen gick väl helt okej och frukosten efter var också okej men jag saknade O'boy! Sen efter träningen har jag bara tagit det lugnt framför datorn, tänkt och gråtit. Snart kommer gästerna eller om 3 timmar typ och jag måste snart gör mig iordning.. orka.
Kan ju berätta att jag somnade gråtandes inatt, Matilda tyckte jag andades tungt men det var för att min näsa var täppt och jag hade gråt i halsen.
Alla minnena kommer tillbaka och känslig som jag är så börjar jag gråta så fort jag tänker på dom. Matilda och jag kollade igenom fotoalbum igår och då såg jag en bild på moster Ingrid och jag kämpade med tårarna. Samma sak när jag hittade dop-kort som moster Ingrid hade skrivit i. Jag visste inte att jag skulle känna såhär, det är mycket jobbigare än vad jag kunde ana.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, stugan och den blåa "pricken" som du hade vid din läpp. Kommer aldrig glömma Djulö-minnena med dig, hur du ville ta hand om alla som var där, du var alltid lika trevlig man blev liksom glad i ditt sällskap. Jag vet att det var väldigt längesen jag träffade dig, men jag kommer såväl ihåg mitt besök hos dig för 2 år sen med mormor och Affe. Du bodde högt upp på Igelkotten och när vi kom in så kände du inte igen mig, men när mormor sa att det var Elin Pihl så sken du upp och tyckte det var roligt att få träffa mig igen. Du visade mig runt i din lägenhet och bjöd på fika. Du berätta om hur underbart du hade det där, att man fick ta så mycket mat man ville och att underhållningen dom hade var jättebra. Kommer även ihåg att vi pratade om IDOL, du gillade Kevin Borg och tyckte att han skulle vinna. Och innan vi skulle gå så bad du Affe att ta ner några saker från en hylla. Jag kommer aldrig glömma den dagen och nya minnen från förr kommer hela tiden tillbaka, jag kan bara säga att jag saknar dig så! Jag vet att du har det bra nu med Sven och med din syster och alla dina andra din familj som du en gång har tagit farväl av.
Igår fick vi ta farväl av dig och vi fick även tacka dig för din omtänksamhet, din personlighet, ja vi fick tacka dig för allt du har gjort mot oss. Att ta farväl av dig var nog det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv, när jag stod där vid kistan tillsammans med mamma och Jesper. Allt bara kom, jag ville inte säga hejdå. Jag satt och hoppades på under hela cermonin att locket på kistan skulle lyfta på sig och upp kommer du skrattandes, men tyvärr hände det aldrig. Jag är väldigt glad att jag gick in till cermonin och inte stannade utanför, det var väldigt jobbigt att vara där men jag visste om jag inte skulle ha gått in så skulle jag ångrat mig i hela mitt liv. Jag vet att du ville att alla i din släkt skulle vara där och ta ett sista farväl av dig. Det var riktigt jobbigt och jag hoppas det dröjer länge innan jag måste ta farväl till en till släkting... Jag har så mycket att lära av dig, du är min förebild och kommer att förbli det. Ännu en gång, jag saknar dig Moster Ingrid! men jag vet, jag vet att vi kommer mötas igen när min tid är inne. Då kommer du stå och vänta på mig vid ingången till himlen och sen kommer du visa mig riket där du nu bor, sen kommer vi alla i släkten leva tillsammans i evig tid.
Vila i Frid Moster Ingrid!
Trött som en åsna! Matilda kom igår och fick mig på andra tankar efter vad som hade hänt. Vi chillade och kollade på tv oså, sen sov hon här för vi skulle upp 8 typ för att åka och träna...
Ja träningen gick väl helt okej och frukosten efter var också okej men jag saknade O'boy! Sen efter träningen har jag bara tagit det lugnt framför datorn, tänkt och gråtit. Snart kommer gästerna eller om 3 timmar typ och jag måste snart gör mig iordning.. orka.
Kan ju berätta att jag somnade gråtandes inatt, Matilda tyckte jag andades tungt men det var för att min näsa var täppt och jag hade gråt i halsen.
Alla minnena kommer tillbaka och känslig som jag är så börjar jag gråta så fort jag tänker på dom. Matilda och jag kollade igenom fotoalbum igår och då såg jag en bild på moster Ingrid och jag kämpade med tårarna. Samma sak när jag hittade dop-kort som moster Ingrid hade skrivit i. Jag visste inte att jag skulle känna såhär, det är mycket jobbigare än vad jag kunde ana.
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, stugan och den blåa "pricken" som du hade vid din läpp. Kommer aldrig glömma Djulö-minnena med dig, hur du ville ta hand om alla som var där, du var alltid lika trevlig man blev liksom glad i ditt sällskap. Jag vet att det var väldigt längesen jag träffade dig, men jag kommer såväl ihåg mitt besök hos dig för 2 år sen med mormor och Affe. Du bodde högt upp på Igelkotten och när vi kom in så kände du inte igen mig, men när mormor sa att det var Elin Pihl så sken du upp och tyckte det var roligt att få träffa mig igen. Du visade mig runt i din lägenhet och bjöd på fika. Du berätta om hur underbart du hade det där, att man fick ta så mycket mat man ville och att underhållningen dom hade var jättebra. Kommer även ihåg att vi pratade om IDOL, du gillade Kevin Borg och tyckte att han skulle vinna. Och innan vi skulle gå så bad du Affe att ta ner några saker från en hylla. Jag kommer aldrig glömma den dagen och nya minnen från förr kommer hela tiden tillbaka, jag kan bara säga att jag saknar dig så! Jag vet att du har det bra nu med Sven och med din syster och alla dina andra din familj som du en gång har tagit farväl av.
Igår fick vi ta farväl av dig och vi fick även tacka dig för din omtänksamhet, din personlighet, ja vi fick tacka dig för allt du har gjort mot oss. Att ta farväl av dig var nog det jobbigaste jag har gjort i hela mitt liv, när jag stod där vid kistan tillsammans med mamma och Jesper. Allt bara kom, jag ville inte säga hejdå. Jag satt och hoppades på under hela cermonin att locket på kistan skulle lyfta på sig och upp kommer du skrattandes, men tyvärr hände det aldrig. Jag är väldigt glad att jag gick in till cermonin och inte stannade utanför, det var väldigt jobbigt att vara där men jag visste om jag inte skulle ha gått in så skulle jag ångrat mig i hela mitt liv. Jag vet att du ville att alla i din släkt skulle vara där och ta ett sista farväl av dig. Det var riktigt jobbigt och jag hoppas det dröjer länge innan jag måste ta farväl till en till släkting... Jag har så mycket att lära av dig, du är min förebild och kommer att förbli det. Ännu en gång, jag saknar dig Moster Ingrid! men jag vet, jag vet att vi kommer mötas igen när min tid är inne. Då kommer du stå och vänta på mig vid ingången till himlen och sen kommer du visa mig riket där du nu bor, sen kommer vi alla i släkten leva tillsammans i evig tid.
Vila i Frid Moster Ingrid!
Kommentarer
Trackback
