elinhelenapihl

Nu såhär två månader efter Carolas julkonsert så känner jag att det är dags att skriva ner minnena innan det sakta tynar bort och blir lite mer eller mindre suddiga. Dock så är nästan alla bilder redan suddig men det är inget att göra nått åt. Men jag kan förvarna er på att det böir ett långt inlägg!

Den 19.e december åkte mamma och jag med 11 tåget till Stockholm. På vägen dit så åkte vi baklänges och jag hatar att åka baklänges men med musik i öronen så klarar man av allt! Så mellan 12 - 13 var vi framme i huvudstaden. Vi bestämde oss för att äta lunch på Jensen's Bøfhaus och det är sällan det finns lediga platser på denna goda restuarang. 

När vi satt ner och väntade på maten så kom det massa stora polisbilar och bilar från instatsstryckan och ridande poliser och gående poliser med hjälmar under armen. Vi trodde att det var något bombhot på Centralen för veckan innan så hade ju bombincidenten varit. Jag började bli mer och mer nervös när ingen kunde tala om var det var som hände och vi hörde från bordet bredvid att det var AIK - Djurgården. Men de hade match på tisdagen. När det hade lugnat ner sig och det slutade komma polisbilar efter polisbilar så släppte min nervositet och vi kunde börja käka i lungn och ro. Det visade sig vara ett möte med SD och ND som hade orsakat all uppståndelse.

Efter vår måltid på Jensen's så gick vi till stan över stället där bombmannen hade bombat sig och sedan gick vi till Gina Tricot som var den enda butik vi besökte. Jag fick med mig lite kläder som jag skulle få i julklapp. Mamma hade bråttom att komma till hotellet för Sveriges handbolls damer var i final i EM eller VM mot Norge. När vi kom till hotellet som låg precis vid Cirkus så hörde jag att det "ringde in" till den första konserten. Jag blev lite nervös och önskade att jag kunde få se den också men här skulle vi kolla på Sverige - Norge.

Väl på hotellrummet så tog vi det bara lugnt och jag fixade mig, sprang på som vanligt och var allmänt nervös. Handbollsmatchen pågick ända tills vi skulle gå till Cirkus för att invänta start av konserten. Norge vann dock matchen över Sverige rättvist och jag var glad över att Norge hade vunnit.

Klockan halv nånting gick vi över gatan till Cirkus. Det var smockat med folk i foajén och det var svårt att ta sig fram till "köpe-bordet". Därifrån fick jag med mig en hoodtröja som hade Carolas autograf på sig och sen stod det en siffra på luvan eftersom det var den enda exemplaret som fanns. Snart var det dags för avfärd in i julen och dörrarna öppnades så vi gick in och satte oss. Vi båda satt på rad 13 med inte bredvid varandra, mamma satt längst ut på kanten och jag satt runt och 8 stolar längre in. Jag hade två "småbarn" vid min vänstra sida som var hur duktiga som helst under hela konserten på att vara tysta och så vidare. På min högra sida hade jag ett kärlekspar runt 30 års åldern och de stördes inte av att jag fotograferade jämnt, som tur var.

 
Scen för den första timmen, "jul i de Nordiska länderna"

Efter att Andrew en speciellt inbjuden gäst sjungit entrade äntligen Carola scen i en lång vit kappa och två toffsar så att hon såg ut som en flicka. Hela temat med den första timmen handlade om en vit jul i Sverige, Norge, Finland, Danmark och Island. Det var både svenska och norska sånger även en eller annan engelsk.

 
En bild på hennes klädsel under den första timmen.

I början av den första delen så var det mycket som en pjäs med olika sånger som man sjöng som barn. Det kom in en släde på scen och det började slängas fejk-snöbollar. Och någon stans därimellan bjöd Carola upp alla barnen under 40 upp på scen. Ett skämt som dras varje år men endas i år var det två vuxna killar som gick upp på scen. Dom hade inte alla hästar på rätt plats men vänlig som hon är så fick dom också komma upp. Däruppe på scenen blev det prat med alla barnen och sen blev Carola lite "mammig" av sig då hon började prata med Amadeus som stod däruppe med sina vänner. Hon sjöng 'En stjärna lyser så klar' som jag lyssnade konstant på i augusti september. Men tyvärr blev den inte som jag hade hoppats.



När alla barnen hade gått av scenen och fått varsin present bytte konserten tema och kom in i den betlehemska-julen där jag känner igen Carola bäst. Hon började med att sjunga 'I denna natt blir världen ny' en av mina favorit jullåtar. Mycket stämningsfullt och känslosamt. Nu var det låtar från hennes Jul i Betlehem albums som jag tycker är bättre än de vanliga svenska låtarna. Hon fortsatte med den klangiga allvarliga Betlehems-temat och läste från och till ifrån Bibeln. Det blev inte mycket skämt under denna del men några fick hon men hennes bästa var från "släd-turen".



Efter hon haft sin betlehemska-del så kom vi in i en mordernare del med gospellåtar och lite andra låtar. Hon började med att sitta på en stol och prata lite. Hon berättade om hur hon väntade på ett samtal från hovet och så. 'Men vad är en bal på slottet liksom?', 'Alldelse underbar' och så fortsatte hon att dansa en "bröllopsvals" med en av körarna. Sen så började hon sjunga på sin tårfyllda egenskrivna låt 'Allt kommer bli bra, mamma' och som vanligt är det inget öga torrt på Cirkus. Jag och mamma satt som sagt inte bredvid varandra men jag var tvungen att luta mig fram för att se om fällde några tårar som vanligt och det gjorde hon. Och jag kämpade som vanligt med tankar och tårar när jag har den låten i dessa sammanhang.



Hon fortsatte med 'Det är bara vi' som hon skrev till kronprinsessparet som sin bröllopslåt till dom och jag tyckte den var bättre live än digitalt. Hon sjöng den lite annorlunda från de digitala orginalet men det var ändå bra för att det är skönt att kunna få in en poplåt så att man får upp stämningen så där. Hon fortsatte över till gospel så att det blev drag och gung i publiken. Dock så tyckte jag att hon gjorde 'Go, tell it on the mountain' för konstig och i blandad med en annan låt. Jag tycker den låten ska vara "fri" så att hon kan dra loss som hon är så bra på. Hon fick sitt "spratt" i alla fall och sprang ut i publiken tyvärr hade jag satt mig vid fel stol för hon sprang precis förbi mamma som satt längst ut på raden. Draget var på topp under gospellåtarna och det var synd att konserten var påväg att ta slut.



Efter konsertens slut så gick vi och väntade och väntade på att Carola skulle komma ut på signering men det tog ungefär en timme för henne att komma. Alla ville ta kort alla ville prata längre samtal och där stod jag helt själv blyg och nervös för att vi inte skulle hinna ta kort. Tiden gick och människoskaran minskades och jag blev nervösare ju fler gånger hon sa att hon skulle gå. Jag trodde att jag inte skulle få träffa henne över huvudtaget så jag gjorde ett ryck och gav systemkameran åt en av dem som fotograferar och sen gick jag öber det röda sametsbandet. Jag fick ställa mig där uppe på podiet med en lampa som lyste hur starkt som helst så att man fick ont i ögonen. Det tog lång tid och hon stod och pratade med någon om nått som jag inte har någon aning om vad men prata gjorde det i alla fall och tiden fortsatte att gå...



... men efter 5 10 minuter kom hon äntligen till mig. Jag som hade stått där toknervös framör alla andra som stod runt omkring. Men när hon kom släppte allt jag var inte nerövs längre och vi tog kort och hon gav mig autografer efter min dumma fråga, 'Kan du *viftar med handen och gör "skriv-ljud"*?', snacka om att jag kände mig som en idiot efter det, haha. Såklart så kunde hon det så nu har jag två styckna till här hemma och den ena är inramad.


Jag ser ut som en anka, jag vet!

Nu till det bästa på hela kvällen. När jag skulle gå så vände hon sig om och tog tag i mina armar. Detta minne är lite svagt för jag blev så chockad att hon stannade upp och verkligen pratade med även fast hon säkert sagt samma sak till alla andra. Men hon tog tag i mina armar och började prata, 'Jag vet att du har det svårt nu men det går över. Om du ser framåt och ser ljuset så kan du klara av allt! Det blir bättre det lovar jag se bara ljuset i dina svårigheter så blir det bättre ska du se!'.

Ungefär så löd det hon sa och det värmde att hon sa något sådant till mig och det betyder mycket för mig som är ett stort fan av henne också. Jag stod bara och nickade och "mmh":ade och försökte verka förstående men det ända som flög runt i mitt huvud var 'Hon pratar verkligen med mig, hon p-r-a-t-a-r med mig! Elin fatta din idol pratar med dig!'. Typ så löd mina tankar men jag tror de var mer hysteriska än vad jag skriver just nu. Men det är något som jag alltid kommer bära med mig att hon, just HON har sagt något sådant till mig. Hon kanske sa det till alla andra men det skiter jag i för hon sa det till mig också och det värmer och betyder mycket för mig. Jag kan dessutom erkänna att jag tycker att jag har det lite jobbigt med skola, tjaffset hemma som jag också är en stor del av att orsaka det, sen rädslan att komma tillbaka till basketen och min ångest över att jag kommer vara smällfet om jag inte börjar träna snart. Så de orden betyder mycket för mig som det kanske inte skulle gjort för dig!



Detta var 2010 års julkonsert med Carola och jag hoppas starkt på att det blir en till år 2011 men det är inte säkert. Men nu till våren blir det en annan konsert med Carola då hon sjunger Elvis och Barbra Streisand och det är bara 48 dagar kvar tills konserten. Och till sommaren kommer hon troligen åka ut på en turné så mamma förbered dig för tjat! :) Jag summerar denna konsert som underbar inte den bästa men det som hände efter gjorde den till en av de bästa!


one of my lifes happiest moments! God bless you! <3